När jag flyttade till Sverige var Fredrik Reinfeldt statsminister, och jag hörde mycket om hans partis politik, särskilt hans affärspolitik, från min styvfar Thomas. Vi hade några samtal om varför Reinfeldt var rätt person för Sverige vid den tiden. Då pågick en enorm förändring över hela Europa. Många länder bytte politiska partier för att återhämta sig från den finansiella krisen som hade påverkat så många. För första gången sedan tidigt 70-tal fanns det en koalitionsregering överallt i Europa för att få ekonomin tillbaka till vad den en gång var.
Jag har haft långa diskussioner med personer som tidigare levt under en diktatur och som sedan, efter att de flyttade till ett nytt land med frihet och demokrati, helt misslyckades med att hantera sin nya frihet. Många invandrare pratar inte om sina hemfrågor utanför familjen, eftersom det anses tabu att ta upp familjefrågor utanför hemmet. Det betraktas som respektlöst mot familjen om någon gör det. Det innebär att många problem som uppstår i dessa familjer – inomhusvåld, barnmisshandel – inte rapporteras eftersom vi är rädda för att förlora våra familjer, det enda som vi har nära i det nya landet. Min analys har visat mig att bristen på förståelse som krävs för att avlära gamla vanor – och anpassa nya som leder till respekt för andra och att lära sig nya sätt att leva – är en av orsakerna till så mycket lidande och brottslighet i samhället.
Ingen förstår att om du inte har utbildning kan det vara svårt att anpassa sig till en ny demokrati eller frihet, eftersom många av dessa idéer inte är väl förklarade. Jag har lagt märke till att många familjer, till exempel från olika länder i Afrika, Mellanöstern och Västeuropa, stöter på oväntade problem när de kommer till Sverige. Deras barn får ny frihet, vilket får dem att tro att de har rätt att göra vad de vill. Föräldrarna blir maktlösa; de har inga verktyg för att gå från en kontrollerande förälder till en kärleksfull och vänlig förälder. Jag har läst många historier om unga människor som har förlorat sin känsla av tillhörighet i samhället och inte haft någon relation till sina föräldrar på grund av bristande ömsesidig förståelse. När barn växer upp utan att förstå sina gränser och inte får verktyg för att kommunicera med sina föräldrar, hamnar de flesta olyckliga i händerna på socialarbetare eller polis på grund av misshandel eller brottslighet. Jag har läst många historier om unga invandrare vars liv har blivit sämre efter att ha rymt hemifrån eftersom de inte hade kontroll i sin familj och inte visste vad de skulle göra.
För det första är det inte föräldrarnas fel. De har blivit uppfostrade och kontrollerade av en styrmodell med diktatoriskt ledarskap. I den här ledarmodellen måste alla följa en person, uppifrån och ner. Så kallade presidenten bestämmer för alla och resten följer order. Under presidenten har du ministrar som bestämmer för alla under sig. Den här modellen fortsätter tills du når bonden som inte har några rättigheter, som bara lyssnar och följer andra.
När det gäller hushållet är det vanligtvis fadern som styr hemmet. Under fadern har du hans fru, efter frun har du den äldsta… ända ner till den minsta, som inte har något att säga till om. Den enda personen de kan ge order till är katten. När familjen kommer till en demokratisk stat är det första de alla får frihet: frun, barnen, katten… alla får frihet! Så vem bestämmer hemma? Tänk på det: alla är glada över att vara fria och göra saker på sitt sätt, eftersom de tillåts. Alla bestämmer själva.
När fadern inser att han har förlorat kontrollen över familjen och att hans idealiska familj har gått förlorad blir han maktlös. När han försöker använda sina gamla metoder av röst och makt för att återta kontrollen påminner resten av familjen honom om att de är i Sverige och att han inte har rätt att diktera någonting. Om han inte backar kan han riskera att bli utvisad eller arresterad av polisen. Så problem uppstår och barn växer upp utan att känna till den verkliga betydelsen av demokrati; för dem handlar det bara om att bestämma vad de vill och göra vad de vill var de vill att det ska göras. Föräldrarna vet inte heller vad det innebär att leva i frihet och vad det borde vara. Istället för att njuta av frihet och demokrati blir de ett problem för familjen. Barn växer ifrån sin familj och föräldrarna blir arga eller förbittrade över den klyfta som har skapats av det nya livet. Det finns ingen förståelse för respekt, kompromiss, gränser eller deras ansvar gentemot andra och samhället. Livet handlar bara om DEM och OSS.
Man kan säga att alla människor har val, men inte alla har det. Utan kunskap, utbildning, språk, pengar eller ett socialt nätverk blir man offer för lätt förtryck. Under så mycket tryck från alla håll, utan hopp eller tro eller energi, går man ut och söker hjälp. Eller så kanske man inte ens vet att det finns sådan hjälp och bara ger upp eftersom hoten är så allvarliga och familjens påtryckningar är så tunga.
Du har förmodligen hört talas om händelserna i Rinkeby: många unga invandrare som bränner bilar och hus. Vissa människor frågade sig: “Var var deras föräldrar? Varför stoppade de dem inte?” Självklart är problemet inte deras föräldrar. Problemet är att föräldrarna inte har kontroll över sina barn, och barnen uttrycker sin frihet att göra vad de vill, eftersom de aldrig har lärt sig eller blivit undervisade om vad det innebär att leva i ett fritt land.
Ett fritt land innebär inte att du faktiskt är fri att göra vad du vill bara för att det är ett fritt land. För att kunna komma till roten av problemet måste det svenska samhället sluta anta att arbetet är klart bara för att någon har uppehållstillstånd eller jobb. Människor är olika; vi behöver bli utbildade och få verktyg för att hjälpa oss att ta nästa steg i livet, särskilt när vi är uteslutna från andra. Jag har aldrig sett någon form av stöd eller utbildning för föräldrar om hur man kommunicerar med sina barn när de kommer till Sverige. Utifrån min egen erfarenhet som förälder som lever i Sverige är kommunikationen eller relationen som en svensk förälder har med sina barn helt annorlunda än hur en invandrarförälder skulle ha i sitt hemland.
